i Sverige
När jag inte fick ta med mig cykeln på pendeltåget i morse för att man tydligen inte får det innan kl nio så kände jag att jag blev trött på Sverige. Klockan var åtta och jag hade planerat min dag så fint. Jag var i tid, hade köpt frukost, skulle bara ta hojjen på tåget för att sedan kunna cykla till frissan och systemet på lunchen för att inta en härlig helg så småningom. Men neeej, gubben i spärren var hård och sur, det spelade ingen roll att det bara handlade om en timme, att det är semestertider och absolut ingen trängsel. Jag vet att han bara gör sitt jobb och att det är någon annan jag borde bli sur på, men det är så lätt att ta den lätta vägen till anger-unmanagement. Så då fick jag gå ut ur underjorden och ställa cykeln i lagligt ställ. Inte förrän jag senare kommer upp på perrongen och precis missar tåget som jag var i tid till inser jag att jag inte ens har tänkt på att jag kunde ha brytit regeln. Dumma regler är väl till för att brytas? Jag hade ju kunnat lyfta cykeln över den obemannade spärren på andra sidan, den utan surgubben. Men det hade inte ens slagit mig förrän jag missade tåget. Svensk som jag är.
Ja, det blir mer text än bild nu utan en kamera. Jag har fler pyssel på gång, men det är svårt att visa dem utan kameran, har liksom inte riktigt tid till att rita alla pysselsteg.