Kan man vara två?

I lördags var jag på kvinnodagsfirande på kägelbanan. Det var F! och Ordfront som ordnade. Det var en trevlig och intressant tillställning. Jag hade med mig Jack, så tyvärr kunde jag inte lyssna på allt, och fick gå innan det var slut. (Missade Gudruns vaginamonolog, typiskt) Men jag hann se en del. Det jag tar med mig mest var när Maria Sveland faktiskt tror på kärleken och att man ska kunna leva jämställt med den man älskar. Det är inte i själva relationen problemet ligger. Det är samhället och dess projektioner som ställer till det för oss. Det kändes skönt att höra, för jag tror ju benhårt på kärleken och orkar inte vara en bitterfitta fast att jag kanske borde vara det. Det är inte lätt att leva jämställt i dagens samhälle, I know! ibland känns det rent utsagt hopplöst. Men samhället är något som ska gå att ändra på om man vill det. Patriarkatet ska bekämpas, så är det bara. Hejja hejja!
Evasleva:

Mm... jag vet.
Men i Bitterfittan så säger Susanne Brögger att det är mycket lättare idag att leva i tvåsamhet eftersom vi idag inte gifter oss (flyttar ihop) av samma anledningar vi gjorde förr. Förut fanns det mer normer och ekonomi och annat som ställde till det för den rena kärleken. Idag ser det anorlunda ut och så länge vi är medvetna om normerna och att vi lever i ett patriarkat så tror jag att det går! Man måste tro att det går!

Kommentera inlägget här: